Motivationen = 0
Aldrig skulle jag ha trott att det skulle vara så sjukt jobbigt att ha häst samtidigt som man går i skolan. Wendy blir riden/tränad minst 3 dagar i veckan upp till 5 pga att jag inte har någon motivation eller energi. Ibland är hon jätte positiv och tycker typ bara "jippi ridning!" andra dagar vill hon inte göra någonting. Alla har vi våra dåliga dagar men Wendy verkar ha dem ständigt under helgerna när jag har extra mycket tid för henne. Hon står aldrig still vid hantering vilket vi jobbar på och det har blivit bättre men i och med att hon kan slänga sig kan inte jag vara ensam i stallet med henne vilket betyder att det alltid måste åka med någon. Ingen i familjen är ju direkt sugen på att åka med heller så det blir ju mest att de klagar och hur mycket jag än intalar mig att det inte ska påverka mig så gör det det. Det påverkar mig sjukt mycket. Wendy märker av att jag bli irriterad men framför allt inte mår bra och då tror ju hon att det är pga henne även fast hon inte gjort något.
Helst vill jag gå någon kurs eller träffa någon som kan ge mig NH kurser så jag kan förstå henne bättre. Dock måste jag säga att mitt sätt att tänka har utvecklats. Förut var första tanken mer "Vad är problemet och hur undviker jag det" och nu har det ändrats till "Varför finns problemet och hur kan vi lösa det". Jag anväder ordet vi istället för jag för att det är jag och Wendy som måste på ett eller annat sätt försöka förstå varandra. Hon förstår inte alltid vad jag menar och jag förstår inte alltid vad hon menar. Det finns inget du och jag när det gäller hästar, det är vi som i vi tillsammans måste lösa detta för att förstå varandra. Wendy förstår ju inte att det hon gör borde hon inte göra. Hon har gjort så tidigare varför skulle hon inte nu liksom?
Jag har länge även funderat på att sälja henne eller låna ut henne men jag skulle aldrig klara av något sånt. Jag vill ha tillbaka motivationen, jag vill vara med Wendy, jag vill att vi ska utvecklas och framför allt att Wendy ska må bra. Jag är ingen tävlingsryttare men hur många gånger har jag inte hört att Wendy inte är någon tävlingshäst och att hon inte duger till det. Jag brydde väl mig inte så mycket det första gångerna men nu är det inte så jävla kul att höra. Bara för att min häst är sent inridden kan hon inte tävla? Bara för att min häst är ifrån Polen kan hon inte tävla? Bara för att min häst inte är 160cm kan hon inte tävla? Bara för att min häst inte har än ordentligt med muskler nu kommer hon aldrig kunna tävla? Bara för att hon inte har någon stamtavla eller inte är ett halvblod kommer hon inte kunna tävla?
Är så sjukt trött på att höra att min häst aldrig kommer kunna vara "duglig" till att tävlas med. Aldrig har citatet "Hästens pressas att prestera till sitt inköpspris" stämt in bättre. Bara för att Wendy inte köptes för flera hundra tusen betyder det att hon är mindre värd än hästarna som är det? Är människor med mer pengar bättre än de med mindre? Nej skulle inte tro det så varför är det samma sak med hästar? Hästar som köptes lite billigare blir nedvärderade. Varmblod skulle enligt många aldrig kunna bli en ridhäst men de har lika stor potential att bli en bra ridhäst som vilken annan häst som helst med rätt träning.
Vart jag vill komma med detta är väl efter ett toppen ridpass på en av Ingelstadgymnasiets hästar fick jag en hel del motivation tillbaka och insåg att jag är trött på alla dessa föredomar och allt som folk säger om Wendy. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad hästen hette med det var en valack (får kolla upp vad han heter innan jag åker). Jag är på prova på dagar här på gymnasiet som sagt och efter det ridpasset fick jag en hel del självkänslan tillbaka. Allt kändes bara så himla rätt. För en gångs skull behövde jag inte oroa mig att jag ska göra något fel utan bara red och fick ofta komplimanger på bla. tempot och sitsen och sitsen trodde jag var helt borta men det var den som tur inte. Gallopera var så sjukt roligt eftersom jag är van vid Wendys gallop som är väldigt kort var det en stor förändring mot den stora gallopen denna häst hade. Hoppsadeln jag red i var så fruktanssvärd skön den med. Jag vet att Wendy kan och vi ska ut på tävling nångon gång men framför allt ska vi bli ett team igen. Har inte riktigt känt som att vi är det på flera månader nu nämligen.
Med andra ord: Jag bryr mig inte om hur lång tid det tar men en dag ska vi visa dem att de hade fel.
Jenny Betggren
Tycker inte att du skall lyssna på de människor som säger sånt. Självklart kanske ni inte tar er till 120 hoppning, men det betyder inte att ni inte kan prestera bra i lite lägre klasser. Jag kommer inte att ta mig dit med mina hästar heller, men det är inte det jag vill heller.
Att hon är sent inriden är ABSOLUT inte något dåligt, tvärt om, hon har ju (till skillnad mot många tävlings hästar) fått möjlighet att växa klart i både kropp och huvud innan.
Att ni inte längre gör framsteg beror nog dels på din inställning (precis som du skriver) men antagligen väldigt mycket på hur hon är stallad nu. Tänk dig själv att bara se men aldrig kunna röra vi andra människor.
Stå på dig tycker jag. Det enda som är viktigt är ju faktiskt att DU älskar henne och accepterar henne som hon är med alla plus och minus, inte att andra gör det.
Kram ❤️
Svar:
None None
Trackback